Det här Bibelstudiet i Uppenbarelsebokens Tidslinje Tolkad fokuserar på Undergångens Son, Laglöshetens Människa, i 2 Tessalonikerbrevet 2.
2 Tessalonikerbrevet 2 beskriver maktövergången från Romerska Kejsare till Romerska Påvar. De Romerska Kejsarna hade begränsat Påvarna i Rom från att ta makten. Men när den sista Romerska Kejsaren avlägsnades 476 e.Kr., tog Påven av Rom, Undergångens Son, makten.
Jerome (Hieronymus), en teolog och historiker från tredje århundradet, förklarar när han tolkade Pauls ”Undergångens Son”, att han “ska sitta i templet, det är i Kyrkan.” Han tillägger, “Det är bara genom att anta Kristi namn som de enklare av de troende kan förföras att gå till Antikrist; för därmed kommer de att gå till Antikrist, medan de tror sig hitta Kristus.”
Under det tredje århundradet lärde Athanasius att profetiornas Antikrist skulle visa sig vara en kättersk härskare från det Romerska Imperiet och säga sig vara Kristen; och att Antikrist skulle komma med bekännelsen, “Jag är Kristus“, och ikläda sig Kristi plats och karaktär, liksom Satan utger sig vara en ljusets ängel.
Cyril från Jerusalem, en framstående teolog i den tidiga Kyrkan, under 300-talet, säger om Antikrist: “Den här mannen kommer att tillskansa sig styrandet av det Romerska Imperiet och kommer falskeligen att kalla sig Kristus.” “Han kommer att sitta i Guds tempel: inte det som finns i Jerusalem, utan i Kyrkorna överallt.” Elliot, Horae, IV, s. 316
Till och med på 300-talet beskrev de tydligt Påvarna i Rom, antikrist, som förkunnade sig vara Gud.
Antikrists titel betyder inte bara “mot Kristus”, det betyder “i stället för Kristus”. Påvarna i Rom har proklamerat titeln “Kristi Ställföreträdare” som betyder “i stället för Kristus” sedan 400-talet.
Här är en inspelning av ett web-seminarium där vi diskuterade uppfyllandet av Det Stora Avfallet och Undergångens Son i 2 Thessalonians 2.
2 Tessalonikerbrevet 2:3 “Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma“
När Kejsaren Konstantin blandade avgudadyrkan från Romersk hedendom med Kristendomen skapade det början till den Romersk-Katolska Kyrkan. Många heliga kompromissade med sin tro för att bli upphöjda i Rom efter flera århundraden med hård förföljelse.
Den rena tron avföll till en religion med hedniska helgdagar, avgudar och teologi.
2 Tessalonikerbrevet 2:3 “och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son “
Båda gångerna som uttrycket ”fördärvets son” används (även i Joh 17:12 ”fördärvets man” – översättarens kommentar) i Bibeln hänvisar det till någon som påstod sig att följa Messias, men som egentligen var antikrist i sina övertygelser och handlingar. Både Judas och Påvedömet har uppfyllt denna roll. Så ”fördärvets son” är någon som skulle lura/bedra inom Kyrkan.
2 Tessalonikerbrevet 2:4-5, “motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er?”
Tänk på att när aposteln Paulus skrev 2 Tessalonikerbrevet 2 stod det Judiska templet fortfarande upp, eftersom det inte förstördes av Romarna förrän år 70 e.Kr., så någon hänvisning till ett fysiskt tempel skulle ha varit det templet, inte ett tempel i sluttiden.
Så vad menar Paulus?
För att förstå det, låt oss titta på hur Jesus definierade ordet “tempel”.
I Johannes 2:14 talade Jesus om det fysiska templet. Det grekiska ordet för det fysiska templet är hieron.
“På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar.“
Sedan bara fem vers senare i Johannes 2:19-20, talade Jesus om det andliga templet. Det Grekiska ordet för det andliga templet är naos.
“Jesus svarade: “Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar.” 20 Judarna sade: “I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!“
Närhelst Paulus använde ordet naos, använde han det på följare till Messias, Kyrkan, som är ett bokstavligt tempel, men inte en fysisk byggnad.
1 Korintierbrevet 3:16-17 “Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.”
1 Korintierbrevet 6:19 “Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva“
2 Korintierbrevet 6:16 ”Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”
Efesierbrevet 2:19-22 “Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, 22 och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.”
Det andliga templet består av följare till Messias, de heliga.
I 2 Tessalonikerbrevet 2:3-4, där Paulus berättar om Undergångens Son, använder han igen det Grekiska ordet naos.
“Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel (naos) och säger sig vara Gud.”
Paulus säger att Undergångens Son skulle sitta i Guds tempel, det vill säga bland de troendes skara.
Paulus säger oss att han skulle utge sig för att vara Kristen för att bedra världen, som ligger i linje med den Romerska Katolska Kyrkan och Påven som utger sig för att vara en del av den verkliga Kyrkan.
I stället för att vara en hedning som inte tror på Gud, som så många pastorer undervisar, härskar inte Antikrist utanför Kyrkan, utan i Kyrkans centrum.
Påve Innocentius III sade “Vi kan enligt vår fullständiga makt avvara lagen och klara oss utan lagen. Det som Påven i Rom skiljer sig från, det är inte en människa som utskiljer dem utan Gud. För Påven är ställföreträdare på jorden, inte bara som människa utan av den sanna Guden. “(Källa: ”Decretals of Gregory IX “, bok 1, kapitel 3.)
Pope Pius V hädade, ”Påven och Gud är densamma, så han har all makt i himlen och jorden.” Pope Pius V, citerad i Barclay, Städer Petrus Bertanous Kapitel XXVII: 218.
Påven Leo XIII förklarade: ”Vi håller på denna jord Guds Allmäktiges plats.”
(Källa: Påven Leo XIII Encyclical Letter , 20 juni 1894)
Påven Johannes Paulus II sade ”Gå inte till Gud för förlåtelse av synder: kom till mig ”. (Källa: Los Angeles Times , 12 december 1984.)
Nuvarande Påven Franciskus I sa: “Du kan inte hitta Jesus utanför kyrkan.”
Paulus placerar Undergångens Son ingen annanstans än i Elohims tempel.
Påven sitter (tillskansar sig en myndighet) som gud i Elohims tempel.
Påven kallas ‘Kristi Ställföreträdare‘ som betyder ‘istället för Kristus ‘.
Han förklarar sig kunna förlåta synder.
Han förklarar att frälsning endast är tillgänglig genom den Romerska Katolska Kyrkan.
Han predikar ett budskap om “frälsning genom gärningar” istället för genom Messias blod.
Idag vilseleder den Romerska Katolska Kyrkans Påve 1,2 miljarder Katoliker att tro att frälsning kommer genom dem, inte Messias.
Ett i sluttiderna återuppbyggt Judiskt tempel med blodiga offer skulle vara hädiskt.
Messias är vår Överstepräst vars blod försonade alla våra synder genom Hans offer.
Om de någonsin återuppbygger ett tempel i Jerusalem och återupptar blodiga offer, kommer det att vara ett förnekande av Messias offer och en hädelse mot Elohim.
Ett sådant tempel kunde aldrig kallas ”Guds tempel.”
Paulus profetiska ord i 2 Tessalonikerbrevet säger oss att Antikrist Undergångens Son skulle tillskansa sig Messias myndighet genom att anta en obehörig maktposition inom kyrkan.
2 Tessalonikerbrevet 2:6 “Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer.“
Aposteln Paulus påminde dem om vad han berättade för dem personligen, att de borde komma ihåg att det är de Romerska Kejsarna som höll tillbaka makten från Roms Påvar.
Tertullianus (andra-tredje århundradet) utropade:
”För ondskans mysterium är redan verksamt; bara den som nu hindrar måste hindra, tills han tas ur vägen. ”Vilket hinder är det utom den Romerska staten, vars bortfall, genom att splittras i tio riken, kommer att införa Antikrist på (dess egna ruiner)”
Johannes Chrysostomos (347-407) utropade:
”Det finns bara en som begränsar nu, tills han röjs ur vägen, ”det vill säga när det Romerska Imperiet röjs ur vägen, då kommer han att komma. Och naturligtvis. Så länge rädslan för detta Imperium varar kommer ingen frivilligt att utlämna sig själv, men när detta är upplöst, kommer han att attackera anarkin och försöka gripa makten både över människa och Gud ……. MAN kan naturligtvis fråga sig, vad det är som håller tillbaka, och efter det, varför Paulus uttrycker det så otydligt.
Vad är det då som hindrar honom från att avslöjas? Vissa säger verkligen Andens nåd, men andra det Romerska Imperiet, till vilket jag mest av allt ansluter mig. Varför? För om han tänkte säga Anden, skulle han inte ha talat otydligt, utan tydligt, att även nu håller Andens nåd, det är gåvorna, honom tillbaka. Och annars borde han nu ha kommit, om han skulle komma när gåvorna upphörde; ty de har sedan länge upphört. Men eftersom han sa detta om det Romerska Imperiet så såg han naturligtvis på det och talar hemlighetsfullt och dunkelt. För han ville inte få onödiga fiender och onödiga faror över sig.”
Påven Pius IX (1846-1878) gav detta anmärkningsvärda vittnesbörd, som när det undersöks i samband med Daniel kapitel 7 exakt identifierar det lilla hornet, laglöshetens människa, antikrists makt:
”Den Katolska Kyrkan som grundades och inrättades av vår Herre Jesus Kristus för att förvärva människors eviga frälsning, har, på grund av denna gudomliga institution, formen av ett perfekt samhälle. Därför måste hon ha frihet så att hon inte kan bli föremål för någon civil makt vid genomförandet av sitt heliga prästämbete.
För att agera med frihet, som hon borde, har hon alltid behövt den hjälp som passade för tidsålderns villkor och behov. Det är därför genom ett särskilt dekret av gudomliga försyn, att vid Romerska imperiets fall och dess uppdelning i separata kungariken, den Romerska Pontiffen, som Kristus gjorde till huvudet och centrum för hela hans Kyrka, erhåller civil makt.”
2 Tessalonikerbrevet 2:7 ”Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.”
Fram till början av 300-talet var Rom en hednisk stad och Kejsaren var överstepräst, kallad Pontifex Maximus, för sin religion.
Så länge den Romerska Kejsaren var vid makten kunde inte Påvliga Pontifex Maximus ta makten. Den sista Romerska Kejsaren avlägsnades 476 e.Kr. Kort därefter, 538 e.Kr., fick den Romerska Katolska Kyrkan religiös och civil makt när östliga Kejsaren Justinianus utfärdade ett dekret som gjorde Påven till chef för alla Kyrkor.
Påven Pius IX tillkännagav att han intog den Romerska Kejsarens plats: ”Den Caesar som nu vänder sig till dig och till vem enbart är lydnad och trohet.” (Pope Pius IX, i hans ”Discorsi” I., s253)
”Biskopen i Rom besteg tronen varifrån Kejsarna föll och intog lite i taget den ställning som blev ledig efter flykten av Augustus efterträdare.” Duc de Broglie, ‘Histoire de L’Eglise’, VI, sid. 424 -456, 1856-66
”Befälhavaren som härligt fyller de gamla Kejsarnas platser.” (Redaktör för ‘Acta Sanctae Sedis’, (Deeds of the Holy See), V, sida 324, sagt av Påven Pius IX (Katolsk publikation som började 1865, förklarade år 1904 att vara ett organ för Heliga Stolen, så att alla dokument som den innehåller är “giltiga och officiella”).
Romerske Kardinalen Manning, sade: “Från övergivandet av Rom (av Caesar) fanns Pontiffarnas frigörelse: “Han upphöjdes att bli, i sin gudomliga mästares namn Konungarnas Konung och Herrarnas Herre” “Uppgivandet av Rom … lämnade dem fria att bli oberoende suveräner och ta upp den suveränitet som Kejsaren just hade lämnat ifrån sig.” (“Temporal Power” av Cardinal Manning, Preface, s 42-46)
Catholic Encyclopedia säger: ”Hindret är Romarriket; den huvudsakliga händelsen är
“laglöshetens människa” – Vol. I, sid. 560, art. “Antichrist.”
The Douay Bible säger: ”Romarriket. … skulle först ödeläggas före Antikrists ankomst.” – Note on 2 Thessalonians 2
2 Tessalonikerbrevet 2:8, “Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst.“
Uppenbarelseboken 19:2 ”för hans domar är sanna och rätta. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt och straffat henne för sina tjänares blod.”
Uppenbarelseboken 19:19-20 ”Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.”
2 Tessalonikerbrevet 2:9, “Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under.“
Uppenbarelseboken 13:2 ”Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor auktoritet.”
Det antikristliga odjuret i Uppenbarelseboken talar om samma man, Påvedömet, Påvarna i Rom.
Uppenbarelseboken 13:3, ”Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Och hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det.”
Det dödliga huvudsåret inträffade när den sista Romerska Kejsaren avlägsnades från makten 476 e.Kr. När Påven intog hans plats som Roms världsliga och religiösa ledare och tog titeln Pontifex Maximus, blev det dödliga huvudsåret läkt.
Uppenbarelseboken 18:23, “och aldrig mer ska en lampas sken lysa i dig. Och aldrig mer ska rösten av brudgum och brud höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst.”
2 Tessalonikerbrevet 2:10-12, ”Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”
Detta talar om dem som avföll från den skriftliga sanningen och kompromissade med Rom, av vilka några fick maktpositioner i Rom.
Citat från våra förfäder i tron, om Undergångens Son, Påvarna i Rom:
Arnulf (991), Biskopen i Orleans, förkunnade Påven som antikrist, sittande i Guds tempel och utgav sig själv som Gud.
“Beklagade de Romerska Påvarna som “skuldmonster” och förklarade i ett råd som påkallades av kungen av Frankrike år 991 e.Kr. att Pontiffen, klädd i lila och guld, var “Antikrist, som satt i Guds tempel och utgav sig själv vara Gud.” (Phillip Schaff, History of the Christian church, 8 vols., reprint of the 3d (1910)ed. (Grand Rapids Mich.: Wm. B Eerdmans Publishing Co., n.d.)
Matthias av Janow en 1300-tals Böhmisk kyrklig författare. Matthias blev känd som den Böhmiske Wycliffe. Han fick sin doktorsexamen från universitetet i Paris och blev 1381 domkyrkopräst i domkyrkan i Prag. Hans skrifter banade väg för Hussitiska rörelsen.
Han baserade sina slutsatser om Antikrist på 2 Tessalonikerbrevet 2, Daniel 7 och Uppenbarelseboken 13 och 17. Här är ett av hans uttalanden:
”Antikrist har redan kommit. Han är varken Jude, hednisk saracen eller världslig tyrann, men ‘mannen som motsätter sig Kristen sanning och det Kristna livet genom bedrägeri; – han är och kommer att vara den mest onda Kristna, som falskt utger sig själv med det namnet och antar den högsta rangen i Kyrkan, och som har den högsta betydelse, kräver herravälde över alla kyrkliga och lekmän; ‘en som genom Satans manövrerande tar sig makt och rikedom och ära och gör kyrkan med sina tillhörigheter och sakrament underordnad sitt eget köttsliga slut. ”Froom, PFF, bind 2, s. 40.
Året efter Huss och Jerome´s martyrium 1416 bevittnades bränningen av Lord Cobham från Smithfield.
När han fördes till kung Henry V och förmanades att underkasta sig Påven som ett lydigt barn, var detta hans svar, ”Rörande Påven och hans andlighet, är jag inte skyldig honom varken talan eller tjänst, i den mån jag känner honom utifrån Skrifterna ska han vara den stora Antikrist, undergångens son, Guds motståndare och en styggelse som står på helig plats.”
För sitt vittnesmål dras Lord Cobham på en bjälke till St. Giles Fields och “hängdes där i mitten i järnkedjor och brändes levande i eld och prisade Guds namn så länge livet varade.”
Sir John Oldcastle (dog 1417) var en Engelsk Lollard-ledare, som också var känd som Lord Cobham, var riddare av Herefordshire och en framträdande följare av Wycliffe. Han uttalade entydigt:
“Men rörande Påven och hans andlighet, är jag inte skyldig honom varken talan eller tjänst, i den mån jag känner honom utifrån Skrifterna ska han vara den stora Antikrist, undergångens son, Guds motståndare och en styggelse som står på helig plats. ”(Froom, PFF, bind 2, s. 88.)
Han talade om påven i dessa ord: ”Jag känner honom enligt skrifterna för att vara den stora Antikristen, Undergångrns son … Rom är Antikrists rede och från det redet kommer alla hans lärjungar. “Guinness, op. cit., p. 134
John Huss (alias Jan Huss, 1372-1415) var en välutbildad man från Böhmen, som kom under påverkan av Wycliffes skrifter, vilket fick honom att bryta med Romerska Kyrkan.
“Påven är … den sanna Antikristen, om vilken det står skrivet, att han sitter i Guds tempel, bland de människor där Kristus tillbeds …”
John Calvin (1509-1564) var en inflytelserik Fransk teolog och pastor under den Protestantiska Reformationen. Han utbildades vid Paris universitetet i prästerskapet och studerade senare i Bourges där han blev omvänd och anslöt sig till Reformationsrörelsen mot det Romerska Katolska kätteriet.
”Daniel och Paulus hade förutspått att Antikrist skulle sitta i Guds tempel … vi bekräftar att han är Påven … Vissa personer anser oss för hårda och fördömande när vi kallar den Romerska Påven Antikrist. Men de som är av den här uppfattningen inser inte att de har samma fördömande anklagelse mot Paulus själv, enligt vilken vi talar. ”L. Froom, Our Fatherss profetiska tro volym 2 (Washington DC: Review och Herald, 1948): 437.
Martin Luther, den Lutherska Kyrkans fader , förklarade ”Vi är här av övertygelsen om att Påvedömet är sätet för den sanna och verkliga Antikristen. ”(Källa: The Prophetic Faith of Our Fathers, by LeRoy Froom. Vol. 2., pg. 121.)
”Åh Kristus, min Herre, se ner till oss och ge oss din dag av dom och förstör Satans avkomma i Rom. Där sitter mannen som aposteln Paulus skrev (2 Tess 2) att han kommer att motsätta sig och upphöja sig framför allt som kallas Gud, laglöshetens människa, undergångens son. Vad är annars Påvlig makt än synd och korruption? Det leder själar till undergång under ditt eget namn O Herre! Jag hoppas att domens dag snart kommer att börja. Saker kan inte och blir inte värre än de är för närvarande. Påvestolen utövar orättfärdighet till det yttersta. Han undertrycker Guds lag och upphöjer sina bud över Guds bud.”
”Är inte detta att sätta sig i Guds tempel för att utropa sig själv som härskare i hela Kyrkan? Vad är Guds tempel? Är det stenar och trä? Sa inte Paulus: Guds tempel är heligt, och det templet är ni? Att sitta – vad är det förutom att regera, undervisa och döma? Vem har från Kyrkans begynnelse vågat kalla sig själv mästare över hela Kyrkan förutom endast Påven? ”(Källa:“ Works ”vol. Ii., S. 385)
”På samma sätt säger Paulus i 2 Tessalonikerbrevet 2 tydligt att laglöshetens människa ska regera i Kyrkan, upphöja sig själv mot gudstillbedjan. Men det är uppenbart att Påven härskar i Kyrkan och under Kyrkans namn försvara avgudar. Därför bekräftar jag att inget kätteri har uppstått, och kommer inte heller att finnas, med vilka dessa beskrivningar från Paulus, mer sannolikt och säkert överensstämmer med detta Påvliga rike.
Thomas Cranmer (1489-1556) var ärkebiskopen av Canterbury, han var ansvarig för att upprätta de första doktrinära och liturgiska strukturerna i den Reformerade Engelska Kyrkan.
Cranmer anklagades för förräderi och kätteri, fängslades i två år. Han sattes i ett torn och tvingades se på avrättningen av Hugh Latimer och Nicholas Ridley.
Han svimmade vid synen av bränningarna och under press, förnekade han sin tro.
Vid sin avrättning den 21 mars 1556 tog han tillbaka sin påtvingade bekännelse och förkunnade sanningen om den Protestantiska tron och vittnade mot Påven;
”Och därmed sitter han i Guds tempel, som om han var en Gud; och namnger sig som Guds ställföreträdare, och därmed avsätter han Gud. Om detta inte är antikrists roll, kan jag inte säga vad som är antikrist, om vilket inte mer är att säga, förutom Kristi fiende och motståndare; som ska sitta i Guds tempel och lägga fram sig själv framför alla andra, men ändå genom hyckleri och förfalskad religion, ska undergräva Kristi sanna religion, och under skenet att vara Kristi religion, ska arbeta mot Kristus och har därför namnet antikrist.”
”Trots allt, ur detta uppstod Påven, det trippelkrönta monstret och den stora antikristen, som tog sig auktoritet, inte bara över prästerskapet utan också reste sig över kungar och kejsare, avsatte dem godtyckligt och satte sig i Guds tempel, det vill säga i människors samvete, prisa sig själv över Gud, undvika goda lagar och ge människor tillåtelse att bryta dem och att mer beakta hans förordningar än Guds eviga bud. ”Froom, PFF, bind 2 , p. 392.
Han fördes till platsen där Latimer och Ridley hade bränts sex månader tidigare och brändes på bål. Han placerade handen i elden, den hand som han felaktigt hade undertecknat sin förnekelse från sin tro och sa;
”Denna har kränkt!” Han höll handen i elden och drog aldrig ut den förrän elden tog hela honom.”
John Knox (1505-1572) var en stor ledare för Reformationen i Skottland. Han trodde också att Påvedömet var den förutsagda antikristen i Daniel. Lägg märke till hans egna ord:
”För det första, inte enbart Papisternas (Romerska Katoliker) alla gudlösa traditioner och ceremonier är borttagna, utan också det tyranni som Påven själv under långa tider har utövat över kyrkan helt avskaffats, och att alla människor i framtiden ska erkänna honom för att vara själva antikrist och undergångens son, som Paulus talar om. . . . Mässan avskaffas som en fördömd styggelse och ett diabolisk helgerån av Herrens måltid; och det är förbjudet för alla personer i hela Skottland att antingen fira eller höra det.” John Knox, The Zurich Letters, s. 199.
“När det gäller din Romerska Kyrka, eftersom den nu är korrumperad … Jag tvivlar inte mer på att det är en Satans Synagoga och dess huvud, kallad Påven, för att vara den laglöshetens människa som aposteln talar om.” Knox, The Zurich Letters, s.199
William Fulke (1538-1589) var en Engelsk Puritan som tydligt förstod antikrists identitet och gärningar:
”När biskopsämbetet är funnet, är det lätt att hitta personen enligt Paulus beskrivning; och denna notering särskilt, som utesluter de hedniska tyrannerna, ‘Han ska sitta i Guds tempel’: som när vi ser att det blir uppfyllt genom Påven, även om ingen av de äldsta fäderna kunde se det, eftersom det skedde efter deras död, så tvivlar vi inte på att säga och bekräfta att Påven fortfarande är den ‘laglöshetens människa’ och undergångens son, motståndaren som upphöjer sig själv ‘framför allt som kallas Gud’; och ska förintas av Herrens mun och genom hans härlighet. ”Froom, PFF, bind 2, sid. 423.
John Napier (1550-1617) var lord över Merchiston. Han var en framstående matematiker som uppfann logaritmer och var också en ivrig försvarare av den Protestantiska rörelsen. 1593 slutförde Napier sin Plaine Discovery of the Whole Revelation of Saint John. Detta var det första betydelsefulla Skotska arbetet med tolkningen av Skriften, särskilt profetiorna. Han identifierade Rom som Uppenbarelsebokens sköka:
”Det finns ett speciellt Apostoliskt kungadöme, som är alla Antikristers herre och huvudman, och är den stora Antikristen, som Paulus kallar laglöshetens människa och undergångens son, motståndare till Gud, och en som prisar sig själv över allt som kallas Gud, och flera andra epitet. . . . Därför att han lämnar alla andra mindre antikrister, denna stora antikrist och överhuvud för alla antikrister, är han den som vi här måste pröva, som (för att ta bort alla tvivel) vi säger inte kan vara Mohammed, varken Turk, lewe eller etnisk person. ”Froom, PFF, volym 2, sid. 461.
Skotska Kyrkans Trosbekännelse (Church of Scotland Confession of Faith) förklarade Påven som antikrist, laglöshetens människa och undergångens son.
‘Det finns inget annat kyrkohuvud än Herren Jesus Kristus, och inte kan Påven i Rom på något sätt vara dess huvud; men han är den antikrist, laglöshetens människa och undergångens son, som upphöjer sig i Kyrkan mot Kristus och allt som kallas Gud.’ Ch. xxv. s. 6. (Ibid, s. 44)
Westminster Assembly of Divines trosbekännelse år 1647 (en bekännelse som ratificerades och inrättades genom parlamentets akt 1649) säger: ”Det finns inget annat Kyrkans Huvud utom Herren Jesus Kristus. Inte heller kan Påven i Rom på något sätt vara huvudet för den, men är den Antikrist, den laglöshetens man och undergångens son, som upphöjer sig i Kyrkan mot Kristus och allt som kallas Gud.”
Paragraferna från Irlands Kyrka, som utarbetades 1615, förklarar “Biskopen i Rom är så långt ifrån att vara huvudet för den universella Kyrkan, att hans verk och hans doktriner tydligt avslöjar honom att vara den “Undergångens Son” förutsagd i de heliga skrifterna, som Herren ska döda med sin muns anda och förgöra med glansen vid Sin ankomst.”
Londons Baptistiska Bekännelse (The London Baptist Confession) från 1689 förkunnar att Påvarna i Rom är antikrist, den laglöshetens människa och undergångens son, som upphöjer sig i Kyrkan mot Kristus.
”Herren Jesus Kristus är Kyrkans överhuvud, i vilken, genom Faderns utnämning, all makt för Kyrkans kallelse, institution, ordning eller regering investeras på ett högsta och suveräna sätt; inte heller kan Påven i Rom på något sätt vara huvudet för den, men är den antikrist, den laglöshetens människa och undergångens son, som upphöjer sig i Kyrkan mot Kristus och allt som kallas Gud; som ska döda med sin muns anda och förgöra med glansen vid Sin ankomst. ”(Ibid.)
Westminster Confession of Faith säger att påvarna i Rom är antikrist, laglöshetens människa och undergångens son, som upphöjer sig själv i Kyrkan mot Kristus.
Denna bekännelse ratificerades och upprättades genom ”Act of Parliament” 1649.
Westminster Confession of Faith förklarade, ”Det finns inget annat överhuvud för Kyrkan än Herren Jesus Kristus, och inte heller kan Påven i Rom på något sätt vara huvudet för den, men är den antikrist, den laglöshetens människa och undergångens son, som upphöjer sig i Kyrkan mot Kristus och allt som kallas Gud. ”(Källa: kapitel 25, punkt 6)
Roger William (1603-1683), som levde under den tidiga kolonialtiden, den första baptistpastorn i Amerika, var en stark försvarare av civil och religionsfrihet. Han var tvungen att fly från Massachusetts Bay Colony under vintern eftersom han trodde på den strikta separationen mellan Kyrka och stat.
”Han talade om Påven som ”den påstådda ställföreträdaren för Kristus på jorden, som sitter som Gud i Guds tempel och upphöjer sig inte bara över allt som kallas Gud, utan över själarna och samveten för alla hans tjänare, ja över Kristi ande, över den Helige Ande, ja och Gud själv … talar mot himmelens Gud, tänker förändra tider och lagar; men han är undergångens son (II Thess. 2) . ”Hämtad från The Prophetic Faith of Our Fathers by Froom, Vol. 3, pg. 52.
John Wesley (1703-1791), en Anglikansk präst och Kristen teolog, krediterades till stor del tillsammans med sin bror Charles Wesley som grundare för Metodiströrelsen.
”Han är i eftertrycklig mening, laglöshetens människa, när han ökar all slags synd över måttan. Och han är också rätt utformad som Undergångens Son, eftersom han har orsakat döden för otaliga folkmassor, både av hans motståndare och anhängare … Han är den … som upphöjer sig själv över allt som kallas Gud, eller som tillbeds … gör anspråk på … den högsta makten och den högsta ära … gör anspråk på de befogenheter som tillhör enbart Gud. ”(Källa: Antichrist and His Ten Kingdoms, by John Wesley, pg. 110.)
”Hela följden av Påvar från Gregorius VII. är utan tvekan antikrist. Ändå hindrar detta inte, att den sista Påven i denna följd kommer att vara en mer framträdande Antikrist, laglöshetens människa, och lägger till sina föregångare en speciell grad av ondska från den bottenlösa gropen.” (Explanatory notes upon the New Testament, John Wesley, Vol. II, 1813, p. 431)
David Nikao
Nästa Bibelstudie i Uppenbarelsebokens Tidslinje Tolkad: Fötter Av Järn Och Lera I Daniel 2
